Lite låg minst sagt

Om vi återkommer till det där att tvivla på sin egen förmåga att skriva. Jag faller ofta tillbaka på sånt jag behärskar och kan. Lite fegt sådär. Det är ganska sällan jag vågar prova helt nya saker, och gör jag det så vill jag göra det för mig själv – inte inför andra personer. Jag vill liksom kunna pröva mig fram och lära mig på egen hand, ifred, innan jag eventuellt vågar mig på att låta andra se mig misslyckas (eller lyckas för den delen). Överdriven självmedvetenhet skulle vi kunna kalla det?

Det finns ju olika sätt att vara kreativ på. Saker jag skulle kunna ägna mig åt är till exempel att teckna, virka och inreda. Utöver skriva alltså. Skillnaden mellan de här olika sakerna är att de tre förstnämnda vet jag att jag behärskar. Det är inte särskilt ansträngande för mig och resultatet blir oftast något jag är nöjd med och därmed vågar visar upp för andra. Skrivandet känns fortfarande ganska outforskat för mig, förmodligen eftersom det var så länge sedan jag ägnade mig åt det på riktigt. Ändå känns det så väldigt välbekant, som något som kommer inifrån mig också utan ansträngning. Men jag tvivlar på kvaliteten.

Vilket leder mig till tanken att jag väl ändå skriver för min egen del? Så kvaliteten är ju strunt samma i det här läget. Lätt att tänka, svårt att känna. Jag är en perfektionist och kontrollmänniska i många lägen, jobbar på att bli bättre på det men det är trögt alltså. Särskilt inom vissa områden, och skrivandet tycks vara ett sådant. När sådana tvivel överväldigar mig så retirerar jag till det jag kan – läser en bok, ritar lite, virkar kanske.

Märks det att jag är lite opepp? Undrar om det är månatliga hormoner på g…

Divider

Annonser

5 reaktioner till “Lite låg minst sagt

  1. Hej, jag tror att många av oss som skriver eller ägnar oss åt något kreativt tvivlar emellanåt. Just det där du beskriver om att ”är det här bra, är det tillräckligt bra?” osv. Jag tvivlar ofta men hittills har jag lyckats ta mig tillbaka och fortsatt skriva. Med visst tvivel blir det kanske också bättre. Jag tänker att vi vrider och vänder på orden och till slut blir det något riktigt bra. Men vägen dit är minst sagt, lite krokig 🙂

    Liked by 1 person

  2. Haha, de månatliga hormonerna kan verkligen ställa till det 😀
    Nej, skämt å sido så instämmer jag med Anni. Det där tvivlet är nog något vi alla får dras med emellanåt. Det går ju över. Jag har skrivit så länge att jag inte ens tänker på det längre, skrivandet är jag och sedan går det upp och ner både med mig själv och relationen med berättandet. Det är bara så livet är.
    Och även om det är besvärligt ibland så finns det något där som drar och lockar, det är vad som gör att du återvänder till datorn. Självmedvetenheten hjälper dig på vägen, garanterat, att ha ett visst mått av självkritik är bara bra.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s