Tvivel – är det egentligen läsa jag vill?

Marie funderar och resonerar klokt över hur mycket läsning tillför ens skrivande. Jag har haft funderingar i liknande banor, vilket ofta leder mig fram till frågan: är det egentligen läsa jag vill, inte skriva?

Läsa är jag bra på. Jag läser inte supersnabbt i och för sig, ibland måste jag till och med läsa samma mening flera gånger för att verkligen kunna ta in den. Men jag läser bra, jag har en god läsförståelse och känner att jag kan ta till mig en text. Och jag läser gärna. Får jag välja bara en fritidssysselsättning så skulle det bli att läsa.

Skriva är jag också bra på. Det är mitt yrke. Men hur bra är jag egentligen på att skriva fritt? Jag känner mig inte helt säker på det än. Jag tror jag skulle kunna vara det, men självförtroendet är inte det bästa än. Jag jobbar på det.

Ibland får jag för mig att jag kanske skulle kunna nöja mig med att läsa. Att jag inte behöver skriva. Men bara jag skriver den meningen så känner jag hur fel det är. Jag måste skriva. Det är det som är jag. Själva essensen i mig. Det som särskiljer mig från många andra – jag är en skrivande människa.

Dessutom, som jag även kommenterade hos Marie, så hjälper läsandet mig i mitt skrivande. Sen jag nyligen började skriva igen efter många års uppehåll så läser jag på ett annat sätt, mer analyserande och med eftertanke. Noterar författarens teknik, vad jag gillar och inte gillar, vad som skulle kunna funka för mitt eget skrivande. Och fastnar jag i mitt eget skrivande så lossnar det alltid när jag läser en bok. Då kommer inspirationen över mig igen.

Läsande FTW alltså!

Divider

Annonser

10 reaktioner till “Tvivel – är det egentligen läsa jag vill?

  1. Fint inlägg, resonerande och klokt 😊 Jag känner igen mig i en hel del. Jag måste också skriva, det har blivit och har kanske alltid varit en viktig del av mitt liv.

    Jag läser också precis som du. Inte bara berättelsen utan jag analyserar samtidigt och ibland skriver jag ned ord eller hela meningar som jag tycker om extra mycket. Kanske kommer de till användning en dag i mina egna berättelser…

    Liked by 1 person

  2. Jag tycker om att läsa om. Böcker jag läste för flera år sedan ses oftast i ett nytt ljus och jag kan fundera på varför jag tycker om dem. Det blir ett betraktande av boken, och författarens hantverk. Och visst, nog har jag funderat på om läsningen är nr 1. Åtminstone känns läsandet roligare än redigerandet många gånger. Men skrivandet, att bara skriva, utan en tanke om att det som skrivs ska bearbetas är nog allt bäst ändå. 😊

    Liked by 1 person

  3. Jag läser också sakta, om det jag läser inte är trist alternativt dåligt, för då går det fort och blir slarvigt. Så långsamläsningen är på sätt och vis ett mått på kvalitet också.
    Att vi är bättre på att läsa än att skriva är för att vi läst mer än skrivit, tänker jag, och på att vi bara behöver ta in och inte prestera utåt. Det blir mindre ångestfyllt och mer njutning bara. Låter det rimligt?
    Erfarenheten säger mig att de som tvivlar på sig själva som du gör har så pass höga krav på sitt skrivandet att det oundvikligen blir bra. Så tvivla inte. Motsägelsefullt, jag vet 😀
    Fortsätt bara som du gör och låt någon läsa ibland, så kommer självförtroendet med tiden. Så har det fungerat för mig och jag vågar säga att jag kan skriva. Om jag sedan är bra på att berätta en historia också, ja det får andra avgöra.

    Liked by 1 person

    1. Ja jag håller med dig om att det såklart är naturligt att vi är bättre på att läsa än att skriva, och just att det säkert ligger mycket i att det beror på prestationsfaktorn.

      Länge tvivlade jag även på att jag alls kunde komma på en historia. Jag tyckte mig kunna skriva men hade ingenting att skriva om, jag föredrog om andra gav mig en idé. Men sen plötsligt lossnade det och nu ser jag historier överallt istället!

      Liked by 2 people

      1. Att hitta historier är ett sätt att tänka, som jag ser det. Det gäller bara att komma på sättet. Sedan är det inte alla historier det säger ”klick” om, men när det gör det är det verkligen en magiskt känsla.
        Precis! Det finns historier överallt, nästan lite som att vara synsk, fast i hittepå-mening 😉

        Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s