Synopsis vara eller icke vara

Marie funderar kring det här med synopsis och jag berättade i en kommentar att jag för mitt första manus skrev ett ganska detaljerat synopsis och att jag ganska snart även tröttnade på det manuset, något jag beskyllde synopsiset (?) för. Jag trodde jag hade arbetat för mycket med historien för att känna mig intresserad av den längre.

Men när min nuvarande manusidé kom till mig så gjorde jag ändå likadant – började med ett synopsis. Jag tror jag funkar så. Jag är en listperson liksom, jag måste skriva ner saker. Det funkar inte för mig att ha allt i huvudet. Synopsis brukar kanske inte vara en lista, men det går bra ändå.

Den här gången har jag färgflätat mig fram till scenerna (hade inga nedskrivna scener innan jag tvingades besluta mig för vilka scener jag behövde för att ha något att färgfläta) och sedan skrivit scen för scen utan att bry mig om i vilken ordning utan låtit lusten och inspirationen styra. Och jag tror det är det sätt jag föredrar.

Jag vill jämföra med när jag virkar (något jag gör alldeles för sällan). Bara tanken att ta mig an en stor pläd gör att jag inte ens orkar leta reda på virknålen och garnet – det är ett för stort projekt och jag blir nedslagen av omfattningen direkt. Det bara låser sig. Gör jag istället små mormorsrutor så går det betydligt bättre. Begränsad omfattning, tydligt mål och avslut. Jag kan dessutom variera mig lite då, låta dagens humör styra vilka färger jag använder och vilka sorters maskor jag virkar.

På samma sätt vill jag skriva. Scen för scen och låta dagsformen avgöra vilken typ av scen jag skriver idag. Sen kan jag mot slutet ägna mig åt att pussla ihop min historia, mormorsruta för mormorsruta, och se hur pläden växer fram och blir sammanhängande. Och för att den ska kunna bli sammanhängande behövs ett synopsis – och gärna en färgfläta!Divider

 

Annonser

13 reaktioner till “Synopsis vara eller icke vara

  1. Vad intressant, jag är inne på ungefär samma linje! 🙂 Ska nu gå in i nästa redigeringsfas och eftersom det är en hel del som ska skrivas om känns det nästan som om jag börjar om från början. För att få känsla för min kvinnliga huvudkaraktär och den nya tonen, tänker jag att jag ska skriva en del lösa scener. Om de hamnar i manuset eller inte återstår att se. Ett synopsis, väldigt löst dock, ska jag ha men mer som en enklare resplan för att jag inte ska fladdra ut totalt. Och resplanen kan ändra sig 🙂

    Liked by 1 person

    1. Ja men lite så tänker jag också. Just nu har jag en ganska konkret resplan med ett spikat antal scener, men dels lär några av dem stryka på foten och dels tror jag att jag kommer behöva skriva några scener för att förstå vissa saker bättre – då återstår det att se om de sedan platsar i manuset också eller bara var bra för min egen del. 🙂

      Gilla

  2. Klockren liknelse med pläden och mormorsrutorna 🙂 Då behöver man heller inte bestämma helt i förväg hur stor pläden ska bli, kanske nöjer man sig med 64 rutor, eller så blir det hundra rutor om andan faller på och skrivet (virket) fungerar.
    Jag hoppade på det här tåget sent, och är nyfiken på vad det är du skriver, alltså i vilken genre och stil? Har förstått att det är mörkt som gäller i alla fall 🙂

    Liked by 1 person

      1. Ja och det stör mig lite – är jag så taggad på den här idéen bara för att jag influeras av vad som ligger i tiden och vad jag själv läser och ser runt omkring mig, eller är det faktiskt en bra idé som råkar passa i den genren? Hmm…

        Gilla

  3. Det där kan det nog ligga något i: Att listpersoner skriver synopsis. Här är en till, i alla fall! 🙂

    Tusen tack för inblicken i hur du tänker, och liknelsen om virkningen! Det sista stycket i ditt inlägg blev en riktig aha-upplevelse för mig, som – detaljerat synopsis till trots – alltid bara har skrivit kronologiskt. Men tanken på att låta dagsformen avgöra är riktigt intressant – kanske vågar jag mig på att hoppa fram i manuset så småningom!

    Liked by 1 person

  4. Begränsning och tydliga mål, det tror jag är nyckeln. Det får inte bli ett berg.
    Jag är också en sådan som vill kunna skriva lite här och där för att sy ihop mormorsrutorna mot slutet. Mycket bra liknelse.
    Adderar detta till mina funderingar om synopsis och alla övriga smarta bollar som kommit in i kommentarsfältet på mitt inlägg, tack för att du plockade upp ämnet och utvecklade det ytterligare!

    Liked by 1 person

  5. Jag är också en listperson och har stort behov av att veta vad jag ska göra innan jag sätter mig och skriver. Så jag använder också synopsis, även om det alltid händer mycket under skrivandets gång 🙂

    Smart att ta det i mindre bitar när andan faller på, tror att man lätt kan bli låst och tappa lusten om man stirrar sig blind på att ta allt i ”rätt” ordning. När man sedan pusslar ihop bitarna kan det ju ge ny inspiration till hur de bäst passar ihop.

    Liked by 1 person

    1. Ja jag hopas att det blir så i alla fall, att jag kommer få nya inspiration sen när jag ska pussla ihop bitarna. Dels ny inspiration till hur de kan passa ihop, men kanske även inspiration till nya scener. Jag hoppas också kunna se vad som saknas för att göra naturliga scenövergångar osv. Ska bli kul!

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s