Behöver jag skriva om allt?

I natt kunde jag inte somna för ovanlighetens skull. Det är en superkraft jag har, att utan problem kunna somna nästan oavsett tid på dygnet. Men igår låg jag vaken till 02:00 och strax innan jag somnade kom jag på hur jag tror att det kanske kommer bli med mitt manus. Ja alltså inte hur själva historien kommer utvecklas eller något annat matnyttigt som kan hjälpa mig bli färdig, utan hur jag kommer behöva arbeta för att väva ihop allt sen. Och jag tror det kanske är därför jag har fastnat lite i mitt NaNo-skrivande…

Jag har tidigare skrivit om hur färgflätan hjälpt mig och hur jag ser på mitt manus som ett lapptäcke; just nu virkar jag mormorsrutor (skriver scener) som jag senare kommer behöva sy ihop för att få ett sammanhängande manus.

Igår kom jag på att jag nog kommer behöva göra en omskrivning. Bevare mig väl.

Jag har läst ungefär i alla skrivbloggar jag följer och i väldigt många skrivråd på nätet att folk ägnar sig en del åt omskrivning – alltså att skriva om hela manuset så som man minns det ungefär. Jag har tyckt det har låtit vedervärdigt, även om jag förstått poängen med att skriva om helt och hållet istället för att försöka redigera varje del in absurdum. Risken är att man redigerar så mycket att man tappar kärnan i det man vill säga tänker jag. En fördel med omskrivning skulle ju kunna vara att man istället skriver ur minnet och att man då lättare har med sig kärnan genom hela texten.

Hur som helst. Jag hade inte tänkt att detta var något jag skulle behöva göra faktiskt. Mitt upplägg kändes bra: skriv scen för scen och foga sedan samman dem till en helhet. Då kan jag rumstera om bland scenerna som jag vill så att flödet i manuset blir bra, men ändå se till att varje scen blir bra i sig själv utan att tappa bort mig i ett överväldigande manus direkt.

Känner att jag mest tänker högt här nu, hoppas någon hänger med på hur jag tänker. Min tanke är i alla fall denna: just nu skriver jag lösryckta scener (hur många gånger har jag sagt det nu i det här blogginlägget?) men istället för att skriva ihop dem med varandra och sen känna mig färdig med råmanuset så tror jag att jag kommer behöva skriva om alltihop. Börja på sida 1 och skriva scen för scen i den ordning jag vill ha dem tills jag kommit fram till slutet liksom. Jag börjar känna att det kommer vara det bästa sättet för att få flyt i texten samt för att få en känsla för hela manuset.

Återstår att se om jag gör så, och om det är rätt tänkt av mig.

Brukar ni skriva om era manus?

Annonser

20 reaktioner till “Behöver jag skriva om allt?

  1. Hej! Med mitt första manus har jag gjort precis som du.

    Scener, lösryckta och som ett lapptäcke. Problemet var bara att när jag kommit väldigt långt körde jag fast. Klurade och våndades. Då kom min skrivarvän Barbara med ett tips.

    Skriv titel på varje scen ev tillsammans med några punkter om innehåll. Skriv ned vart och ett på ett A4 papper. Lägg ut dem på ett stort bord (i mitt fall golvet eftersom det var över 30 st).

    Jag lade sedan lapptäcket i tänkt ordning och såg till slut vilka delar som saknades och vilka som skulle strykas.

    Kanske kan fungera även för dig ist för att skriva om allt? Håller en tumme!

    Ps Berätta gärna hur det gick! Blev nu inspirerad till att skriva ett inlägg om lapptäcke. 😀

    Liked by 2 people

    1. Bra tips! Jag jobbar lite så fast digitalt, men är orolig att det blir otydligt ändå. Har inte kommit dit än iofs. Den där oron kanske bara handlar om att jag fastnat lite och försöker hitta tekniska lösningar på det. 😂

      Gilla

      1. Det kommer att lösa sig, det är jag säker på 😀 Jag jobbar också digitalt men vid vissa tillfällen i skrivprocessen har jag märkt att strukturen behöver en anslog vinkel (tillflykt?). Tjing!

        Liked by 1 person

  2. Mycket löser sig på nätterna, haha 😄
    När jag bestämde mig för att (ursäkta uttrycket) redigera satan ur mitt senaste manus så inleddes en lång process av omskrivning. Men inte från minne och i nytt dokument, utan i nya versioner där texten behölls och skrevs om eftersom, utvecklades eftersom, fick nya bihistorier eftersom. Nu är det en helt annat historia och redigeringen handlar mer om finslipning än köttyxehuggande.
    Min största lärdom har varit att jag kan skriva om, allt jag skrivit måste inte med (jag har slängt runt 70 000 ord från originalhistorien) och att jag ska göra det hela på ett annat sätt nästa gång. Nya manuset jag ska skriva under början av 2018 har fått ett utförligt synopsis och den råmanusskrivning jag hunnit med har gått så mycket enklare.
    Tror på Annies variant, lägg ut, pussla och sy ihop. Kasta och fyll luckor med nytt. Och färgflätan är grym, den har jag också använt. Tack Sara för den idén 😊

    Liked by 3 people

    1. Det där var ju intressant, tack! Men jag blir alltid så stressad när folk skriver att man slängt si och så många ord från originalet. Det måste ju ha tillkommit ord också eller hur? Hur många ord landar du på tillslut?

      Man lär sig väl allt eftersom. Med nästa manus kommer det förhoppningsvis bli enklare att veta hur jag vill jobba!

      Ja färgflätan är så jäkla grym!

      Liked by 1 person

      1. Men nej! Bli inte stressad! För det första kanske du inte alls hamnar där, för det andra så kommer du lära dig massor om du gör det så då är det värt det. Jag lovar 😉
        Jo, det tillkom ord 😄 Jag är nu på 84 000 i manuset och redigering pågår. Ville inte över 80 000 egentligen, men det verkar berättelsen ha en annan åsikt om.
        Absolut blir det enklare! Ja famlade i blindo i fyra manus, varav tre skickades till förlag, sedan tänkte jag att jag behövde lära mig för att kunna göra annorlunda. Så där är jag nu, i processen att göra annorlunda och – förhoppningsvis – bättre. Alla ni som är mindre naiva än jag var kommer inte behöva tröska igenom fyra manus för att komma dit ni behöver vara, önskar jag hade varit lika smart, men bättre sent än aldrig, va? 😬😉

        Liked by 1 person

  3. Det var en revolution för mitt skrivande att inse att jag kunde skriva ett par utkast på känsla och sedan aldrig läsa dem igen. Jag bara lägger det gamla utkastet åt sidan och börjar om på nytt. Så skönt! Först utkast tre eller fyra räknar jag som ett riktigt utkast som är värt att redigeras. Situationen är lite annorlunda för mig eftersom jag skriver kortare manus (för barn) där det är lättare att hålla allt i minnet, men jag tänker göra på samma sätt i framtiden även för längre manus.

    Liked by 1 person

    1. Intressant, det var en liten revolution för mig att läsa detta. 🙂 Klart det är lättare med kortare manus, men ett utkast behöver ju inte vara komplett utan bara ett utkast. Så det går nog att applicera rätt väl på längre manus också, så får man bygga ut texten när man känner sig nöjd med utkastet.

      Gilla

  4. Jag överväger att skriva om min del två av dystopin istället för att gå in och skriva i manuset. Men det beror på om jag uppfattar att det behöver mycket redigering eller inte. Det är snart 1,5 år sedan det var klart så vem vet hur mycket jag utvecklats… 😉 Jag gör som jag själv vill, tycker det är intressant med allas skrivprocesser men försöker att inte förvirra mig in i hur andra gör, utan tänker att det funkar olika och mitt sätt är varken sämre eller bättre än någon annans. Så hoppas du hittar något du kan vara nöjd med. 😊

    Liked by 1 person

  5. Har aldrig skrivit om ett helt manus från början till slut, eftersom jag skriver nytt JÄTTEFORT och spottar ur mig ett benrangel till råmanus, så skulle den nya versionen bara bli en till obearbetad hög med ben precis som det gamla var. Jag redigerar alltid i min befintliga text och jobbar i samma dokument hela tiden; stryker, skriver till och förändrar i den gamla textmassan och när manuset efter ett antal redigeringsomgångar är ”färdigt” så finns den gamla råmanuskärnan där men påbyggd med mängder av nya lager. Vid ett tillfälle strök jag början och skrev hundra nya sidor där, men då var det helt ny handling och inte en version två av det gamla.
    Förundras och imponeras av tilltaget att skriva om en helt ny version, men skulle aldrig göra det själv. Har inte tid att jobba så heller (eherm…och inte tålamod).

    Liked by 1 person

  6. Jag har börjat med att skriva om, från början, men inte så att jag lägger undan det gamla manuset. Jag har den utprintade texten intill mig, plus allas kommentarer från kursen. Men i stället för att klippa och klistra i worddokumentet skriver jag av texten. Då går historien genom hjärnan och ut i fingertopparna en gång till. Och då tycker jag att det händer saker. Jag kan ledigt ändra småsaker jag kanske inte hade brytt mig om annars. Och känns ett stycke jobbigt att skriva av – ja, då kanske det inte ska vara med alls. Hade jag klippt och klistrat i word hade det förmodligen fått slinka med. Det här sättet är inget jag hittat på själv utan jag har läst om författare som gör så. Det passar mig att processa allt en gång till, det tar tid men det blir mycket bättre.

    Liked by 2 people

  7. Jag precis noll erfarenhet av omskrivningar. Hittills har jag kasserat och ”börjat om” så jag har inget alls att tillföra, ville mest bara önska dig lycka till =)

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s