Min lätta besatthet

Namn är en sån där grej för mig. Jag kan verkligen gå igång på det, när jag väl börjar.

Såhär i uppropstider cirkulerar det många namnlistor i pressen, och förutom hur viktiga de här listorna är i sitt syfte så ger de mig också massor av skrivinspiration! För egentligen tycker jag det är ganska svårt att komma på hur jag ska namnge mina karaktärer. Vill inte att det ska vara för vanligt, men inte heller alldeles för unikt. Mardrömmen skulle vara att man råkar välja ett namn som bara nån enstaka person i Sverige råkar heta för då skulle det kännas som om det är just den personen jag skriver om. Men jag gillar å andra sidan lite ovanligare namn, gärna i kombination med ett vanligt efternamn. Eller tvärtom. Eller namn som skulle kännas otypiska för karaktären baserat på hens ålder, yrke (hej fördomar!) eller nationalitet. När det blir en kontrast i namnet kontra efternamn, eller i namnet kontra personen, så går jag igång som allra mest!

Jag gillar namn helt enkelt. Och de här namnlistorna går att använda på olika sätt. Antingen genom att skumma igenom dem och låta sig inspireras till något nytt utifrån ett namn man fastnar för. Vem är den personen och vad har hen varit med om? Kan jag placera personen i mitt befintliga manus eller vill jag kanske berätta en helt egen historia där? Eller så kan man, lite som jag gjort nu, kika igenom för att se om något namn sticker ut när jag vill namnge en specifik karaktär jag redan har i åtanke.

Namnlistorna blir en trygghet för mig. ”Jamen se, man kan ju faktiskt heta nåt sådär vanligt och ändå låta som en intressant person!” Eller ”Jösses vilket ängsligt namn, undrar vad som händer om jag låter en karaktär vars personlighet är raka motsatsen få heta så?”

Jag har helt fräckt kopierat några av namnlistorna från nätet nu, sorterat i bokstavsordning och samlat i en egen namnbank. Ungefär som jag gjort med en herrans massa recept i cirka tio års tid nu, noggrant kategoriserade och uppmärkta. Sa jag att jag gillar att samla samt organisera saker också…?

Hur tänker ni kring namn?

Annonser

14 reaktioner till “Min lätta besatthet

  1. Oftast kommer namnen för huvudkaraktärerna till mig lite på samma sätt som själva handlingen och jag behöver inte leta så mycket. Det är liksom redan klart… Bikaraktärerna kan däremot vara svårare att få ihop med namnen. Namn, utseende och personlighet där kan bli riktigt krångligt och bråkigt. Jag glömmer vad jag kallar dem och det betyder att namnet är fel. Men detta problemet har jag hittills sluppit med mina hp som tur är. 😉

    Liked by 1 person

  2. Jag brukar ha namnet klart för mig när jag börjar skriva och det är nästan så att jag ”anpassar” personligheten efter namnet eller hur jag tycker en person med det namnet är som person. Har också listor och pärmar till det och skriver upp namn efterhand jag hör dom. Tycker också det är spännande med namn. Vet du varför du heter just Annelie? Jag fick det namnet efter att min mamma läst en bok av en fransk författare när hon väntade mig och hon gillade den karaktären.
    Ha en bra vecka!

    Liked by 1 person

    1. Jag kom själv på varför jag heter Annelie faktiskt – innan min mamma ens förstått det själv. 🙂 Min mormor hette Anna-Lisa, inte helt olikt eller hur? Så jag har alltid tänkt att det var självklart att mitt namn var inspirerat av hennes. Det var först för ett par år sedan som detta kom upp i samtal med mamma, som alltid haft en väldigt ansträngd relation till mormor. Hon blev minst sagt förvånad över kopplingen, men höll ju med om att det måste ligga något i det. Lite freudianskt på något sätt, att hon döpte mig efter sin mamma som hon haft det så komplicerat med. 🙂

      Gilla

  3. Oj namn?! Det är en sådan sak jag funderat väldigt lite över.
    Jag är själv dålig på namn, att komma ihåg dem, och att hitta på namn. Ett under att jag lyckats få till tre namn per barn jag har (tur att några namn är ärvda, det förenklade det hela haha).

    Nu när jag tänker efter så har jag nog stört mig på namn i böcker någon gång. Om dessa varit lite ”för mycket” för berättelsen, speciella, eller hur jag nu skall förklara det. Jag tro att jag försöker ”smyga” in namn i mina berättelser så att läsare inte skall haka upp sig för mycket på just namnet. ”Ett namn är trots allt bara ett namn”, tror jag att jag undermedvetet tänkt. Ooh så fel jag med all säkerhet har haft!

    Nä det här måste jag fundera lite mer över känner jag. Intressant, intressant!

    Liked by 1 person

    1. Ja ett namn kan verkligen störa om det inte passar berättelsen eller karaktären, jag håller med. Funkar namnet bra kan det tvärtom lyfta karaktären också tycker jag. Det känns som en ganska viktig grej! Å andra sidan har jag läst böcker där namnen knappt nämns och det funkar också bra om det görs på rätt sätt. 🙂

      Liked by 1 person

  4. Oftast är namnet på min hp bland det första som ”kommer” till mig, så mycket av personligheten sitter i namnet för mig. Konstigt egentligen!
    För resten av karaktärerna är det JÄTTESVÅRT, ibland är jag till hälften inne i manuset innan de andra namnen satt sig, och jag byter hela tiden (jättelätt att missa när man redigerar, helt plötsligt heter någon ett helt annat namn). Så himla smart med en namnbank! Mitt starkaste vapen är den stora boken om bebisnamn som jag fick av en kompis när jag väntade barn 🙂

    Liked by 1 person

      1. Önskar bara att de andra namnen också kom naturligt. Värst är när man upptäcker att tre av fyra karaktärer heter något på ”J” och måste byta.

        Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s