Vad är väl ett dagsverke?

Jag märker (och några av er har påpekat det lite fint också) att jag bara tänker att jag kommer framåt när jag faktiskt skrivit något på mitt manus. Ren textproduktion alltså. Jag skulle vilja påstå att den största delen av att skriva en bok inte består av att skriva ren text utan snarare tänka, fundera, planera, strukturera, redigera osv), jag vet det rent intellektuellt. Men känslomässigt går jag ändå runt med föreställningen att jag är så himla oproduktiv just nu. Det är jag inte! Senaste dygnet har jag t.ex:

  • skaffat Dropbox för att kunna samla alla filer där (tänker överge Evernote som huvudsaklig samling av min text),
  • skapat filer av det som jag tidigare haft i Evernote och lagt i min Dropbox,
  • gjort en Excel-fil med tydlig uppmappning av mina scener samt dramaturgiska bågar både för själva storyn och för mina nyckelkaraktärer,
  • kommit på flera avgörande grejer för mitt manus.

Den sista punkten där beror till stor del på att jag via Storytel har börjat lyssnat på Omgiven av psykopater av Thomas Eriksson, uppföljaren på Omgiven av idioter. Jag har varit sugen på båda böckerna och har idiot-boken i min ägo rent fysiskt men var så himla nyfiken på det här med psykopater! Lyssnandet har omväxlande gett mig bekymmersrynkor av att jag känner igen så mycket från personer jag mött (och möter), höga skratt då de fyra personlighetstyperna enligt DISA-systemet gjorde det helt tydligt för mig att jag är grön-blå* och nya infallsvinklar och idéer till mitt manus. Bra bok!

* Sagt om blåa personer i boken som jag garvade högt åt p.g.a. igenkänning är t.ex. ”Att träffa en blå person för första gången är inte nödvändigtvis särskilt spännande. Han har ofta ett helt neutralt ansikte, full kontroll på sina ansiktsmuskler och ler bara när det är absolut nödvändigt.”, ”Han jagar inte upp sig över just någonting” och ”Om han kommer hem till ett överraskningsparty kommer han kanske le när lamporna tänds, men det är inte säkert. Hans kommentar kommer vara något i stil med ‘Det var ju trevligt’.” Ja ni hör ju, visst låter jag som en skittrevlig person? Haha! Men som tur är har jag grönt i mig också, omsorg om människor och en önskan om att alla ska trivas – med baksidan att jag lätt blir utnyttjad av folk. Check på den!

Annonser

14 reaktioner till “Vad är väl ett dagsverke?

  1. Jag tycker manusarbetet pågår i huvudet vid passiv-tänkande, det ligger där och poff så trillar någonting på plats. Om jag går runt och aktiv-tänker så knyter det sig bara.
    Att medvetet arbeta, och medvetet inte arbeta, med manusen fungerar för mig. Bestämmer jag upplägg så slipper jag känna dåligt samvete när det är bestämda uppehåll eller kortare pauser. Det hänger liksom inte alltid över mig, utan jag gör det jag ska när jag ska det och i övrigt är jag ”ledig”. Men det har ju mycket att göra med dels min personlighet, dels mina erfarenheter av att aldrig vara ledig – varken i känslan eller rent praktiskt. Skulle vara tillgänglig 24/7 på mitt förra jobb, så nu är det viktigt att just få vara helt ledig.
    En annan fördel, som jag ser det, är att slippa det dåliga samvetet. Det är en oskön kompis 😄

    Liked by 1 person

  2. Första kommentaren på din sida, men troligtvis inte den sista. 🙂

    Att mäta produktivitet i mängd producerad text kan bidra till en onödig stressfaktor. Det har jag själv upplevt alldeles för många gånger. När jag precis hade börjat skriva längre, skönlitterära texter sög jag i mig råd från andra skribenter och författare likt en svamp. Någonting inom mig tänkte att de har ju lyckats, de vet vad de pratar om. Ett råd jag då fick, som har stressat mig något så otroligt i mitt arbete, är att sätta en undre gräns (i antal ord) för vad jag SKA hosta ur mig VARJE dag. Tar det en timme så tar det en timme, tar det hela dygnet så tar det hela dygnet.

    Det är ett råd som jag önskar att jag aldrig fick. Det sög så mycket onödig energi ur mig innan jag insåg att det helt enkelt inte funkade för mig. Jag mår som allra bäst, och presterar därefter, när jag har så lite krav och riktlinjer på mig som möjligt. Deadlines är okej, de får en att få tummen ur, men alla andra smågrejer som bara ligger och gnager i bakhuvudet har jag ansträngt mig för att vifta bort.

    Mitt bästa råd är att försöka vara snäll mot sig själv. Klappa sig själv på axeln när man har gjort framsteg, oavsett vad/hur. Varje steg framåt är ett steg i rätt riktning, eller som du själv säger – en bokstav i taget blir snart en färdig bok.

    Ha en fin helg nu. 🙂

    Liked by 1 person

      1. Jag har blivit van. 😉 Även tanketiden, som igår natt (kom på några saker jag vill testa), tycker jag numera kan räknas. Och eftersom jag periodvis är ifrån skrivandet och redigering känns det bra att kunna tänka så. 😄

        Liked by 1 person

  3. Oh så du har läst ”psykopat-boken”? Jag har ej läst klart den. Störde mig på så mycket i den att det blev en energiförlust bara av att hålla i boken. Redan i inledningen när författaren beskriver sin ex-sambo som ”patologiskt svartsjuk” fick jag kalla kårar. Kanske är det annorlunda om man hör boken, är det Eriksson som läser?

    Jag läste iaf runt halva boken och vissa delar är jätteintressanta såklart. Bra bok att ha som underlag om man skall skriva om en karaktär med psykopatiska drag exempelvis.

    I övrigt tycker jag att du verkar så välorganserad i ditt skrivande. Det skulle jag också vilja vara. Mycket inspirerande.

    Liked by 1 person

    1. Hahaha fick du kalla kårar? Jag kan nog förstå vad du menar lite, men jag tänker att det har att göra med vilken ingångsvinkel man själv har. Jag har själv erfarenhet av folk som uttrycker det som att svartsjuka är oacceptabelt, men som sedan beter sig på ett sätt som det inte är så konstigt att partnern blir svartsjuk över. En sådan person skulle säkert uttrycka sig väldigt negativt kring sin svartsjuka partner, kanske t.o.m. kalla hen psykopat osv. Men för mig handlar inte boken om det utan något helt annat. Tycker jag har haft användning för den både privat och i mitt skrivande redan!

      Tack, vad kul att du uppfattar mig som välorganiserad! Det är nog min grundinställning, men svårt att känna att jag är det just nu – eller att det hjälper!

      Liked by 1 person

      1. Det hjälper garanterat. Det tror jag iaf. Om inte nu så på sikt. Ordning och reda, pengar på fredag och allt det där 🙂

        Liked by 1 person

  4. Tack för att du kommenterade på min blogg så att jag hittade hit! Det blir garanterat fler gånger! Jag har inte satsat så mycket på mitt skrivande att jag skulle bli stressad av att inte producera text, för mig har skrivandet (på den ynka lilla roman jag hittills gett ut) varit avkoppling och ett rent nöje, fritt från alla deadlines och måsten. Men jag känner igen det där med att mycket sker fastän det inte blir någon text när det gäller det skrivande jag gör i jobbet som universitetslärare. Lycka till!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s