Boktips till alla hjärtans dag

Johanna uppmanar oss denna veckan att tipsa om böcker på temat ”hjärtevärmande romaner”. Under en period av mitt liv läste jag enbart romance, under en annan period bara feelgood. Så man kan ju tycka att det skulle vara lätt för mig att plocka fram fem hjärtevärmande böcker ur minnet, men icke. De senaste åren har jag visserligen läst lite romance, men de böcker som satt djupast spår i mig har tillhört helt andra genrer. Efter lite klurande kom jag hur som helst fram till följande böcker:

  • Señor Peregrino av Cecilia Samartin,
  • En man som heter Ove av Fredrik Backman (ingen boklista är komplett utan Backman),
  • Livet efter dig av Jojo Moyes,
  • Överenskommelser av Simona Ahrnstedt,
  • Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren (inte ett typiskt val i denna kategorin kanske, men syskonkärleken i den här boken är något av det mest hjärtevärmande jag vet).

Jag ser att det är nästan en månad sen jag uppdaterade sist… jösses. Jag märker att jag använder Instagram betydligt oftare, det känns mer lättillgängligt och inte lika krävande på vettigt innehåll som bloggen. Så ni får gärna kika in där för mer regelbundna uppdateringar. Men egentligen handlar min frånvaro om helt andra, personliga saker. Hade ni sett listan över allt jag gjorde och allt som hände förra veckan skulle ni förstå varför jag just nu inte orkar med mycket mer än det som krävs för att få livet att gå runt. Än så länge har jag haft turen att det bara varit mycket privat ELLER på jobbet, aldrig inom båda områdena samtidigt. Jag fasar för den dag då det inte klaffar på det sättet längre, då är jag inte långt ifrån att gå in i den där väggen jag ser närma sig.

Således har jag inte heller haft varken ork eller tid till mitt manus. Jag ska försöka prioritera manuset framöver, för jag vet att det ger mig energi att skriva och är det något jag behöver nu så är det energi IN på kontot istället för bara ut!

Hoppas det går bättre för alla er andra!

Annonser

Vintriga titlar

Veckans topplista från Johanna ska vara böcker med vinterkänsla, och eftersom jag spontant inte kom på några böcker jag läst med vinterkänsla (och eftersom jag inte heller orkade bildgoogla böcker med vintriga omslag) så tog jag fram min att läsa-lista och hittade följande titlar som ger i alla fall mig vinterkänsla:

  • Ett hål i isen av Carlo Schmidt,
  • Vinterstängt av Jørn Lier Horst,
  • Den mörka kontinenten av Karin Johannisson,
  • Skuggvinter av Louise Baumgärtner,
  • Dit solen aldrig når av Marianne Cedervall.

Om ni inte lyckas lista ut det på mina titelval så har jag (i alla fall den här snölösa vintern) en känsla av att vintern mest är mörk och eländig och jag längtar efter sol och värme. Tur då att vi har en resa inbokad redan – i maj bär det av till Mallorca med alla barnen. I december fyller dessutom min man 40 år så vi håller som bäst på att planera en längre resa för bara oss två till värmen. Älsk på det!

Med manuset ligger jag lågt just nu. På grund av orsaker känner jag mig mer utbränd än utvilad såhär efter julledigheterna (att man varje morgon vaknar med en känsla av att hjärnan är varm och överhettad, det är inte så bra va?) så jag känner att jag inte orkar med mycket mer än mig själv just nu tyvärr. Men energin kommer nog snart tillbaka hoppas jag.

Författare som ger mersmak

Jag följer Johannas uppmaning att lista topp fem författare jag läst för första gången under 2017 och som gett mersmak. Här är min lista, ej i ordning:

  • Alex Marwood. Jag både upptäckte henne och lyckades plöja igenom samtliga böcker hon hittills kommit ut med; Granne med döden, Den mörkaste hemligheten och Onda flickor. Älskar älskar älskar och längtar efter fler böcker!
  • Stephen King. Har aldrig läst något av honom förut, bara sett ett par av filmatiseringarna. Jag läste Mr Mercedes, som inte är i hans typiska skräckstil, och gillade den väldigt mycket. Har flera av hans böcker på min att läsa-lista framöver.
  • Malin Wollin. Det här räknas kanske inte helt som en ny upptäckt eftersom jag följt Malins bloggar, krönikor och sociala medier i flera år. Men förra året var första gången jag läste en sammanhängande bok av henne, Till min dotter. Hon har ett väldigt underfundigt och vardagsnära sätt att skriva, det påminner en hel del om Fredrik Backman – som också är en favorit.
  • Caroline Eriksson. Efter att ha börjat lyssna på hennes och Ninni Schulmans podd förra året blev jag såklart sugen på att även läsa någon av hennes böcker. Det blev De försvunna, en bok som ligger väldigt nära mitt eget manus i genre, stil och upplägg. Och jag blev verkligen sugen på att läsa mer!
  • Simona Ahrnstedt. Jag började med hennes senaste trilogi och kunde inte sluta, nu har jag börjat läsa hennes första böcker och gillar dem minst lika mycket.

Jag har mängder med (för mig) nya författare bland böckerna som ligger och väntar på att bli lästa hemma hos mig, så jag får nog ta och återkomma till ämnet fler gånger vartefter…

Ensamma tillsammans, en recension

Jag har följt kontot Bagatellerna på Instagram i kanske ett par års tid, som Jörgen Löwenfeldt står bakom. Mikronoveller som drabbar och väcker känslor, på bara några få tecken. Sedan släppte han sin debutroman – Ensamma tillsammans. Sedan tipsade min vän om att författaren gärna skickade ut recensionsex och jag skyndade mig att norpa åt mig ett.

img_4174

Och vilken märkvärdig bok jag har fått läsa! Helt olik allt annat jag läst tidigare. Full av klokheter, reflektioner och insikter – inte minst om mig själv. Och även på ytan finns där många saker som gör det lätt för mig att relatera; referenser till olika sociala medier som är ett så naturligt inslag i vardagen, psykologin, konsten och lärandet. Och helt i linje med den ton jag uppfattat på Instagramkontot (som jag rekommenderar alla att följa). Tack för läsupplevelsen Jörgen!

Bokens baksidestext:

Ensamma tillsammans är en tidlös berättelse om ett par i gränslandet mellan nyfunnen vänskap och nyvunnen kärlek. Är det möjligt att bli förälskad i en person man nästan inte vet någonting om? Den frågan är central i denna kärlekshistoria med många oväntade vändningar om två personer som försöker lita på sina egna känslor, trots osäkerheten om huruvida de kan lita på varandra eller ej.

Att döpa sitt manus

Jag hittade en rolig infographic där någon sammanställt olika typer av titlar. I länken beskriver de följande typer av titlar (fritt översatt av mig) och jag var såklart tvungen att leta i min bokhylla efter svenska exempel:

  • Den som beskriver vad boken handlar om
    ”Matthandlare Olssons död” av Karin Wahlberg
  • Den kryptiska som inte berättar allt
    ”Sånt man bara säger” av Helena von Zweigbergk
  • Den med oväntade sammanslagningar
    Hittade inget eget i exempel i bokhyllan men googlade mig till barnbokstiteln ”Askungen och vampyrprinsen” av Wiley Blevins
  • Den med liknelser eller anspelningar
    ”Högre än alla himlar” av Louise Boije af Gennäs
  • Den som har ett bildspråk
    ”Bara vanligt vatten” av Kajsa Ingemarsson
  • Den kontrasterande
    ”Glada hälsningar från Missångerträsk” av Martina Haag
  • Den med metaforer
    ”Äta kakan och ha den kvar” av Kristin Emilsson
  • Den som innehåller en av karaktärernas namn
    ”Berättelsen om Pi” av Yann Martel
  • Den med bokstavsrim
    ”Dotter till en dotter” av Inger Alfvén
  • Den med en tidsangivelse
    ”Augustiresan” av Anna Fredriksson
  • Den som bara består av huvudpersonens namn
    ”Señor Peregrino” av Cecilia Samartin
  • Den som är lite knasig
    ”Hur man närmar sig ett träd” av Eva Dahlgren
  • Den som berättar var boken utspelar sig
    ”New Delhi – Borås” av Per J Andersson
  • Den som är en replik
    ”Kan ingen hjälpa Anette?” av Peter Pohl
  • Den som består av ett enda ord
    ”Tusenskönor” av Kristina Ohlsson

Jag funderar på mitt eget manus. Hittills har jag inte satt någon titel och känner egentligen inget behov av att göra det än heller. Jag tycker om titlar som är som tagna ur en mening, och som därmed kan bli lite tvetydiga eller mystiska eller knasiga eftersom de är tagna ur sitt sammanhang. Det jag skriver är ju en psykologisk thriller så titeln behöver ju matcha känslan i boken tycker jag, men det kan lika väl handla om att hitta en titel som är så pass tvetydig att den blir nästan blir en kontrast till bokens innehåll – tills man förstår så mycket av bokens innehåll att man ser tvetydigheten i titeln. Hänger ni med?

Jag har en liten lista med titelförslag i alla fall, men inget av förslagen känns helt klockrent ännu. Jag låter det bli något att ta tag i längre fram i processen tror jag!

Divider

Min första skrivträff inbokad

Okej, så NaNoWriMo gav bra utväxling direkt! Jag lyckades hitta flera som bor i mitt område (eller ja, det ena av mina områden – det jag föredrar dessutom, för när jag bor där har jag inte barnen hos mig vilket innebär att jag faktiskt kan vara med på träffarna utan att behöva skaffa barnvakt) och nu håller vi på och bokar in träffar åt höger och vänster. Det är ju ett par veckor kvar tills NaNo börjar så vi inleder med en prepp-träff och sen hoppas jag att vi kan ha regelbundna träffar för att prata skrivande. Så* himla taggad!

Häromdagen hittade jag förresten en så vacker bok i affären, kolla mitt näst senaste instagramfoto till höger på bloggen. Kanterna på boksidorna är orange! Lägger till det på min lista över utgivningsgoals som nu består av 1) trycka upp matchande bokmärken till boken och 2) ha färgade kanter på boksidorna. Det gäller att prioritera hörrni.

Det jag egentligen ville säga om den där boken var i alla fall att den utspelar sig i Kisa, vilket ligger alldeles nära mitt ena boende. Sånt gillar jag! Boken utspelar sig även i närheten av en närbutik där jag för ett par månader sedan satte upp en lapp på anslagstavlan där jag sökte folk att starta en bokklubb tillsammans med. Exakt fyra lappar med mitt telefonnummer har rivits av från annonsen, exakt noll personer har kontaktat mig. Besvikelsen.

MEN! Nu har jag snart en skrivargrupp att lära känna istället!

Okej spretigt inlägg… Men jag är rätt så pepp på allt det här och den röda tråden kan väl få vara… Östergötland kanske? Eftersom allt ovan rör sig i det området.

* Har någon mer än jag lagt märke till att folk nu för tiden använder enbart ordet ”så” som förstärkningsord? T.ex. ”jag var sååå taggad”, ”det var sååå dyrt”, ”tack sååå mycket” osv. Det stör mig. Jag vill fortsätta använda vanliga förstärkningsord! Vadå så? Så är ju relativt. Hur mycket är ”så mycket”?

Divider

Dagens skriv- och läshörna

Här sitter jag idag.

img_3502

Läser lite, skriver lite, lyssnar lite podd. Dödar tvestjärtar, som jag även detta året har problem med inomhus (totalt 13 än så länge idag, samt 3 spindlar – hänger de ihop på nåt vis?).

Boken jag läser förresten, Stephen Kings ”Mr Mercedes”. Det är min första Stephen King-bok och jag är inte säker på att den är så typisk för honom egentligen, den här beskrivs som hans första renodlade thriller. Men det passar ju min nya boksmak och jag gillar den. Sen hände Las Vegas förra helgen och det händelseförloppet är obehagligt lik den här boken.

Bakom min fåtölj (som jag tänkt klä om i tre år nu men inte kommit längre än att jag slängt en filt på den) ser ni mina bokhyllor. Den vänstra har bara mina olästa böcker i sig (den högra innehåller typ fackböcker och spel, mina färdiglästa böcker har jag i en annan bokhylla på övervåningen). Ja ni ser ju, jag behöver inte köpa fler böcker på ett tag eller hur? Men de senaste åren har jag snöat in på att köpa böcker på loppis. Numera köper jag nästan aldrig nya böcker i affär, om det inte är något jag verkligen längtat efter och vill läsa direkt vid boksläpp. Loppis är bra! Billigt, miljövänligt och jag kan verkligen ägna mig åt bokfrosseri – jag har nämligen historiskt varit ganska urskiljningslös när jag köpt böcker. Vissa böcker köper jag baserat på titel, andra på baksidestext, vissa för att jag läst fina omdömen om dem och ytterligare några för att omslaget lockar mig. Och det funkar ju inte ekonomiskt att gå in i en bokhandel med känslan av att vilja ha allt. På en loppis däremot funkar det jättebra, det är bara att plocka på sig! Sen ska det bara hinna läsas också…

Vad gör ni idag?

Divider