Plockar från minnesbanken

Jag skrev en scen idag som utspelar sig utanför en av mina karaktärers bostad. Tanken var först att det skulle vara en lägenhet, men av praktiska skäl valde jag istället ett radhus. Och plötsligt märker jag att jag känner igen radhuset. Där bodde den bästa kompis jag hade när jag gick i mellanstadiet. Allt faller på plats och orden rinner ur mina fingrar ner i tangentbord och upp på skärmen. Tillsammans med minnena.

Trädet vi brukade klättra i. Kanske var det en ek? Samma träd där hon halkade på en isig trädgren och föll till marken så att hon bröt benet. Hur jag vandrade runt i området och letade efter hennes dagmamma för att få hjälp när hon plötsligt kom linkande och ropade på mig. Det hade väl varit för kallt för henne att stanna kvar på marken helt ensam, fy vilket dåligt samvete jag fick för det.

Alla timmar vi cyklade runt i området kring hennes hus, som låg nära radhuset där jag bodde med min pappa under åren då mina föräldrar var separerade. Hur gamla kan vi ha varit, 10-12 år? Vem hade koll på var vi var någonstans? Inte hade vi telefoner då. Däremot nycklar hem. Vi var ofta hemma hos henne. Hon hade en vit kanin som hon släppte ut i sitt rum en gång och då blev den så stressad att den sprang omkring och bajsade överallt stackarn. Vi gjorde hönökakor med mycket smör och gräddost på, drack oboy till och tävlade om vem som kunde prutta högst. Och så spelade vi skitgubbe och lyssnade på Backstreet Boys.

Tänk va? Att skrivandet kan göra detta med en. Plocka fram platser och situationer man kanske inte har tänkt på under flera års tid. Som går att använda och skriva om!

Divider

Annonser

Pinterest is my friend

Apropå internet så älskar jag Pinterest. Jag har ingen aning om när jag skaffade ett konto där, det kan vara när jag var mammaledig första gången för 8 år sedan kanske? Vem vet… Det jag vet är att jag i perioder varit aningens beroende i alla fall, jag har drygt 10 000 sparade ”pins”. Det är ju så användbart till så mycket! Jag samlar inspiration till inredning, trädgården, frisyrer, kalas, kläder och senaste åren – skrivande.

Där finns en massa writing prompts, bilder på potentiella karaktärer eller miljöer, skrivtips och så vidare i all oändlighet. Jag har gjort en egen (hemlig) anslagstavla per manus där jag kan samla bilder och idéer så att jag lätt kommer i stämning när jag vill sätta mig in i mina karaktärers liv.

Dagens tips alltså: Pinterest!

Divider

Dags att börja skriva för hand?

Jag har alltid älskat anteckningsböcker. Har alltid ett gäng på lager, alltid med linjerade blad och alltid med ett omslag som speglar humöret jag var på när jag köpte dem. Däremot har jag aldrig lyckats använda dem till det jag tänkt – att skriva ner idéer, scener osv till mitt skrivande. Faktiskt har de mest legat undergömda i en låda, eller möjligtvis framme på en bänk om de varit tillräckligt snygga.

Istället har jag bara skrivit på datorn. Den var mitt första skrivverktyg. Hemma hade vi dator från ett jag var riktigt liten, sent 80-tal, eftersom mamma hade den typen av jobb där hon behövde en tidig laptop (klumpig, beige sak med svart bakgrund och orange text kommer jag ihåg). Jag fick även tidigt en egen dator och det jag använde den till var alltid att skriva. Och research på internet. Researchen har jag alltid lyckats fastna i. I mellanstadieåldern var det namn jag kunde sitta och leta efter. Jag skrev utförliga karaktärsbeskrivningar, bestämde vad syskonen och husdjuren till mina huvudpersoner skulle heta. Särskilt mycket skrivande i övrigt blev det ofta inte, jag hade svårt att slita mig från bakgrundsarbetet.

Jag har börjat fundera på om det för mig finns en poäng i att faktiskt skriva mer för hand. Förutom den uppenbara nackdelen att det går oändligt mycket långsammare (jag tänker snabbt och är rädd för att tappa mina tankar om jag inte lyckas skriva ner dem snabbt nog, och eftersom jag haft dator i hela mitt liv samt alltid skrivit mycket så är jag grymt snabb på maskinskrivning) så skulle den största fördelen vara att jag inte blir distraherad av annat. Nu för tiden är det ju inte bara researchen som distraherar, utan ”jag ska bara läsa ett till blogginlägg om det här med skrivande”, ”jag ska bara skriva ett blogginlägg om det här problemet jag har”, ”jag ska bara söka lite på vad jag behöver packa med mig när jag ska till USA”, ”jag ska bara passa på och kolla upp hur vi kan lägga upp en Bali-resa nästa år”, ”jag ska bara leta reda på den där perfekta lösningen för hallen så jag vet vad vi behöver inhandla inför renovering” och så vidare tills det är dags att ta tag i sin vardag igen…

Internet är fantastiskt. Internet blir mitt fall.

Divider

Research

Maken sover borta ikväll och inspirerad av idéerna jag fick under min färgflätning åkte jag hem tidigt från jobbet för att ha en riktig skrivarkväll. Bara jag och katterna.

Det började med att jag lyssnade på en podd på vägen hem och blev så uppjagad och golvad av informationen i den att jag var tvungen att lyssna på fortsättningen. (det finns ytterligare ett avsnitt men jag sparar det till en annan dag)

När jag var färdig med lyssnandet kom jag på att jag nyligen såg ett tips om en SVT-dokumentär som jag tänkte kunde vara bra inspiration till mitt manus. Men känslomässigt kändes det lite tungt att starta där, så jag började med det senaste avsnittet av ett av mina guilty pleasures från samma kanal.

Sen tittade jag på ovan nämnda manusinspiration och mycket riktigt var det väldigt givande! Så givande att jag nu kommer ägna resten av kvällen åt liknande researcharbete istället för faktisk manusproduktion. Men – research är ju också viktigt, eller hur?

Divider